Hej!

Kul att det kom så mycket publik och föräldrar till söndagens träningstävling! :)

Det underlättar enormt mycket när vi är så många som kan hjälpar åt med hinderbygge mm.

Roligast av allt var väll ändå chansen att se så många framtida tävlingsryttare göra sin debutrunda?

Lite nervositet får man räkna med, det var ju ändå tävling...

 Jag kommer ihåg första gången jag skulle klubbtävla.

Banan var 60cm och jag skulle få rida min sköthäst Zamoud på 60 cm.

Zamoud vad en c-ponny skimmelarab som stoltserade med 4 träpinnar till ben, och en liten ärthjärna mellan öronen.

Snabbt gick det, tror inte vi fick stopp efter varje hinder förns staketet var framför näsan på oss, resultatet har jag för längesedan glömt bort men vi kom i mål levande och det var nog ungefär det jag var mest nöjd över.

Det hade nog inte spelat någon roll för mig om vi så hade 0 fel eller 100, för jag var äntligen med de "stora" tjejerna och fick tävla på lektionshäst.

Visst hade jag kunnat önska en av de bättre ponnysarna, men varför då? Jag ville bara ha min lilla vita ponny, spela roll om vi aldrig ens skulle klara av LD. Hoppade inte Zammy högre så gjorde inte jag det heller.

Så här när jag tänker efter så var det kanske inte ens minuten på banan som var viktigast heller för så nervös jag var då har jag nog aldrig varit förut. Men hela känslan att komma hit och få rykta honom alldeles blank och tävlingsfin, smörja sadeln och tränset tills de blänkte, tills varje detalj var perfekt. De timmarna kvällen innan var nog det bästa!

 Nu har jag ingen bild på Zammy här så det kommer en på Ebba och Janne istället. ;P